Förlossningen

Vi vaknade ganska sent söndagen den 4 maj, men inte senare än vanligt då jag hade haft två föreställningar dagen innan. Det var dags för säsongens sista föreställning av Flashdance. Det var nu bara elva dagar kvar till den 15 maj som var det beräknade datumet. Perfekt med tio dagars ledighet för att göra det allra sista förberedelserna innan förlossningen, som att till exempel storstäda huset. Tänkte det skulle dröja ett tag innan man kunde göra det, så lika bra att passa på.

Sharon gick som vanligt upp några minuter tidigare än mig och gjorde sin rutinmässiga morgonkiss på toaletten. Yrvaken hör jag att Sharon säger något om att hon tror att slemproppen har gått. Jag hade då ingen riktigt bra koll på vad slemproppen var men när livmoderhalsen börjar öppna sig så kan det komma en slemartad flytning, den så kallade slemproppen. Om slemproppen kommer kan det ändå dröja upp till någon vecka innan förlossningen startar. Om värkarna inte har satt igång behöver man inte åka till sjukhuset utan kan stanna hemma och se tiden som en möjlighet att förbereda sig, äta ordentligt, vila och göra saker som man tycker om. All denna information googlade vi oss fram till och det kändes lugnande att det antagligen skulle dröja några dagar innan det var dags.

Vi käkade en sen frukost och sedan åkte jag iväg till China Teatern för att förbereda mig för den sista föreställningen och en härlig slutfest. Var lite uppspelt över att slemproppen hade gått (låter ju inte klokt nu i efterhand) och kunde inte hålla det inom mig och pratade med bland annat en kollega som även utbildar sig till barnmorska. Hon berättade att det kunde dröja upp till en vecka innan det är dags att åka in till BB, precis som Google hade beskrivit, men det vanligaste var att förlossningen skedde inom de närmsta 48 timmarna. Min uppspelta känsla byttes istället mot nervositet. Det var ju inte alls så vi hade tänkt. Skulle Sharon föda typ imorgon eller övermorgon? Är vi redo än? Vi skulle ju klippa oss båda två på måndagen så det passade ju inte alls.

Ringde Sharon för att kolla läget och möttes av en lugnt och harmonisk samtal. Jag ville inte berätta för Sharon det jag tidigare fått berättat om slemproppen, för att inte göra henne orolig nu när hon var ensam hemma hela dagen. Hon var verkligen jättelugn och verkade må precis som vanligt, förutom lite molvärk. Jag frågade om jag skulle strunta i vår slutfest och istället åka hem tidigare men Sharon sa till mig att festa en sista gång på ett bra tag.

Jag SMS:ade flera gånger under kvällen och hon var hela tiden väldigt lugn, så det blev en kul fest om man säger så. Jag är inte killen som brukar åka hem vid fem på morgonen så jag åkte hem cirka 23:30 då festen börjat tidigt och jag behövde inte mer alkohol i blodet. Sharon hämtade mig vid vår tunnelbanestation och vi förberedde oss för natten. Medan vi borstade tänderna sa hon att hon haft som mensvärk typ hela dagen, men inte mer än så.

Sharon är alltid snabbare än mig så hon gick och lade sig medan jag fortsatte att borsta tänderna. Från ingenstans hör jag Sharon säga från sovrummet att hon tror att vattnet precis gick. Jag trodde hon skojade, här stod jag i festkläder och alkoholdoftande andedräkt. Det var bara att ringa BB Sophia som vi valt att föda på och de bad oss komma in för en kontroll då värkarna började komma ganska direkt. Vi visste ju inte vad som väntade oss så vi tog fram den nästan färdigpackade förlossningsväskan, bytte om från festkläderna och ringde en taxi. Inte alls vad vi egentligen hade planerat då jag skulle kört med vår bil till BB men det fungerade ju inte nu när jag hade druckit alkohol.

I taxin satt jag med min värk-app som skulle hjälpa oss att se hur ofta och hur långa värkarna var samt tuggade tuggummi frenetiskt för att få bort den härliga andedräkten. Jag som sällan dricker alkohol tajmade in detta tillfälle sjukt dåligt. I taxin satt en ung och trevlig chaufför som tyckte det var coolt att vi skulle till BB och pratade oavbrutet medan värkarna bara kom tätare och tätare.

Till BB Sophia kom vi cirka klockan 01.30 och blev varmt välkomna av en fantastisk personal. Vi var helt själva på mottagningen där kontrollen skulle göras. De mätte Sharons värkar och undersökte hur allt såg ut. Vi var båda väldigt trötta då vi inte sovit något och tiden flöt bara på och var plötsligt klockan 04:30. Vi fick då reda på att vi fick stanna kvar och bli inskrivna på det sista lediga rummet på förlossningsmottagningen.

 

Vägen till förlossningen var bara en våning upp och vi fick ett jättefint och fräscht rum. Där fanns en skön säng för Sharon, ett badrum med stort hörnbadkar, redskap som pilatesboll, rep och saccosäck för att underlätta för Sharon samt all teknisk utrustning du kan tänka dig. Timmarna gick och Sharon öppnade sig enligt skolboken men vi var båda två väldigt trötta. Sharon somnade mellan värkarna och sa till mig att jag också skulle vila lite. Så jag satte mig på en stol bredvid henne och det blev väldigt svårt att hålla ögonen öppna. Vaknar till efter någon minut och hör Sharon säga ”- Jag skulle uppskatta om du var lite mer närvarande”. Det var inte läge att säga att hon precis hade bett mig vila lite.

Jag försökte hela tiden hjälpa Sharon så mycket jag kunde men man känner sig ganska dum när man står där och ens älskade har så ont. Kunde liksom inte göra mer än att ge henne vatten, flytta på kuddar, ge spypåsar, massera och sköta TENS-apparaten. Visserligen är det sjukt jobbigt att sitta och massera i en massa timmar men inte jämförbart med hur jobbigt det var för Sharon. Hon valde att inte ta någon smärtlindring alls utöver två alvedon (fick även jag då jag hade ont i huvudet när vi kom in), lustgas och TENS och jag var sjukt imponerad.

Vi hade köpt lite proviant som framförallt Sharon skulle få i sig för att orka med allt men på grund av illamående var hon inte speciellt sugen. Jag däremot var både sugen och otroligt hungrig så jag tog en av alla mini-kexchoklad vi köpt medan Sharon sov mellan värkarna. Jag trodde iallafall att hon sov när jag hörde henne säga ”- Äter du min choklad?”.

Runt 13:30 började de riktiga krystvärkarna att komma och nu var vi nära, äntligen skulle vår lilla flicka få se världen. Sharon vågade antagligen inte krysta på riktigt så hårt som det hade behövts vid värkarna så det drog ut på tiden. När cirka en timme hade gått hade vår flicka fortfarande inte kommit ut men det var väldigt, väldigt nära. Sharon satt på en födelsepall och lutade sig mot mig medan jag kramade om och höll i henne. Huvudet var nästan ute men fastnade i cirka fyra värkar. Plötsligt med en väldigt hastighet kom hon ut och barnmorskan lade henne på Sharons bröst. Hon såg inte alls ut så som man hade tänkt, huvudet var helt konformat och hon såg ut som en alien och var även ganska blå. Dessutom så rörde hon sig ytterst lite och skrek inte heller. Jag såg på barnmorskan att det var något som inte stämde. Hon frågade om det var OK om hon klippte navelsträngen och gick iväg med vår flicka till barnbordet i ett rum bredvid. Hon bad mig komma dit så fort Sharon flyttats till sängen igen.

Sharon var stark och reste sig upp ganska lätt, lade sig i sängen och blev omhändertagen av en ny barnmorska medan jag gick ut efter den andra barnmorskan till barnbordet. Jag fick en chock av allt som hände omkring mig. Barnmorskan ropade på hjälp och det trycktes på ett larm som tillkallade läkare. Hon ville inte andas. Plötsligt var det fem till sex stycken personer runt barnbordet som alla gjorde varsin uppgift på henne. En sköterska tog hand om mig och bad mig hålla i vår flickas hand medan de andra masserade, gav syrgas, kollade hjärtrytmen m.m.. Hon kramade inte om mitt finger och verkade helt livlös. Jag bröt ihop och klarade inte av att stå och hålla i henne.

Vad skulle jag säga till Sharon om hon inte överlever? Skulle vi klara av ännu ett bakslag? Tårarna sprutade och jag har aldrig varit så ledsen och rädd i hela mitt liv. Hur kunde man älska någon så mycket, fast jag precis just hade träffat henne. Efter cirka 5 minuter började hon andas själv och vid 10 minuter så klarade hon det helt själv. Barnmorskan frågade mig om jag ville ta upp henne och bära in henne till Sharon men jag kände att jag inte klarade av det i det tillståndet jag befann mig i.

Fick förklarat för mig att det som hänt med vår flicka händer ungefär vid var tionde förlossning och inte var något farligt men tog några dagar innan chocken lade sig. Även nu när jag skriver detta kommer tårna tillbaka när jag tänker tillbaka på det hela.

 

Timmarna efter förlossningen ägnades åt att se till att vår flicka började amma vilket gick nästan på direkten, stoppa de blödningar som uppstår inne i kvinnan efter förlossningen samt väga och mäta vårt underverk. Hon var 48 cm lång och vägde 2920 gram, så ganska liten. Vi fick även så klart den berömda brickan med svensk flagga, alkoholfritt bubbel och några riktigt goda mackor.

Sedan var det dags att byta rum till ett några meter bort där vi skulle få ligga kvar i två nätter. Även detta rum var väldigt trevligt med en dubbelsäng, ett babysnest och ett badrum. Vi käkade lite middag och sedan somnade vi tidigt i sängen. Den natten vaknade vi många gånger. Båda två var så rädda att hon skulle sluta andas. Hon var ju så liten.

 

Resterande dagar ägnades åt att lära känna vår Billie som vi bestämde att vi skulle prova att kalla henne. Allt från amning, blöjbyten och positioner hon ville ligga i, i ens famn.

Det var som om klockan stod still när vi befann oss på BB Sophia. När Sharon passade på att sova gick jag runt med Billie i korridorerna och njöt av hur stilla och vackra lokalerna var. Svårt att förstå att det låg en massa kvinnor och födde bakom alla dessa dörrar då det var så tyst. Dem som syntes var ibland några sköterskor, barnmorskor och nervösa eller stolta, nyblivna pappor.

Dagen då det var dags att åka hem genomgick Billie en rutinmässig läkarundersökning som gick galant. Skulle bli lite skönt att komma hem men självklart också lite läskigt att köra hem med en bebis i bilen och komma hem utan att kunna ringa på en sköterska så fort man undrade något. De kommande dagarna skulle bli intensiva men också något av de bästa som hänt oss.

Ett stort tack till BB Sophia och era barnmorskor Madeleine, Jessica, Yvonne och Viktoria samt alla fantastiska sköterskor. Ni gjorde upplevelsen ännu bättre!

Hitta på något kul!

När det är ca 1-1,5 månad kvar tycker jag ni ska hitta på något riktigt mysigt ihop. Jag överraskade Sharon med en två dagar vistelse ute på Hasseludden, Yasuragi. Vi åkte dit med bil på förmiddagen och checkade in. Hela dagen ägnades åt att bada, sitta i varma källor, tvaga sig enligt japansk tradition, softa i en fåtölj, käka frukt och njuta av den vackra utsikten.

Jag hade även köpt en behandling till Sharon och mig. Sharon fick någon slags gravidbehandling som bestod av en ansiktsbehandling och gravidmassage av ben och fötter. Jag själv tog en vanlig aromamassage.

Senare på kvällen var det det dags för middag. Jag hade bokat en teppanyaki-middag. Teppan betyder ”järnplatta” och yaki betyder ”steka” eller ”grilla”, och enkelt uttryckt är teppanyaki alla maträtter som tillreds på en järnplatta. På Yasuragi betyder det att ca 4 sällskap sitter runt en stekhäll och får en slags avsmakningsmeny tillagad mitt framför ögon av en egen kock.

Middagen var helt galet god och kocken var otroligt trevlig och rolig. Det som kändes extra speciellt var att alla satt i sina kimonos under middagen, som man även använder under hela vistelsen på Yasuragi. Resterande del av kvällen gick till att mysa i en varm källa och sedan skåla i alkoholfritt på rummet.

Dagen efter åt vi en god frukost och tillbringade mer tid vid de varma källorna. Avslutningsvis gjorde vi en sista tvagning i vårt privata tvagningsrum. Under vistelsen hann vi verkligen prata om vår framtid som föräldrar och bara njuta av varandras närvaro utan att dagens teknik som iPhones störde oss.

Kan verkligen rekommendera att göra något liknande vare sig ni väntar barn eller inte.

Yasuragi på Hasseludden är verkligen ett fantastiskt ställa för att komma bort från storstaden, hitta avkoppling, äta gott och göra så att kroppen blir ren och mår bra. Det kostade en hel del men det var värt varenda öre.

Kurser

Det finns en uppsjö av kurser ni kan gå under graviditeten. Vi valde att först gå en förlossningskurs för förstföderskor via vår barnskorskemottagning, BB Stockholm Family. Den var gratis och var vdi två tillfällen á ca 2,5 timme. Första träffen handlade om födandet och hur man kan förbereda sig. Andra tillfället handlade om barnet, den nya familjen, om första tiden efter förlossningen, amning, relationen till barnet, anknytning, föräldraskap samt relationen.

Det mesta var ganska basic och handlade om saker man redan läst via böcker och appar, men det är alltid bra att repetera informationen. Den var ju ändå gratis så varför inte ta allt man kan få.

Vi valde sedan att boka en profylaxkurs via babygruppen.se men dessa kan oftast också bokas via din barnmorskemottagning, då de flesta använder sig av just Babygruppen. Denna kurs bestod också av 2 tillfällen men på 3 timmar vardera och kostar runt 2000kr för ett par.

Profylax betyder ”förebyggande”. När man talar om profylax i samband med barnafödande handlar det om att förebygga att mamman slutar andas och spänner sig, något som är lätt hänt när värkarna sätter igång och man känner förlossningssmärta. Är mamman väl förberedd kan hon känna sig lugnare och tryggare. Det gynnar förlossningsförloppet på flera olika sätt. Det är även viktigt att jag som partner är väl förberedd så att jag kan vara till bäst stöd under förlossningen.

Profylaxkursen innehåll mentalträning, information om förslossningsförloppet och partnerns viktiga roll samt många praktiska övningar.

Jag tror att en del män och vissa kvinnor kan ha svårt för dessa kurser och kan också förstå det. Du befinner dig ju i en grupp med främlingar och ska göra avslappningsövningar som du aldrig tidigare kunnat tänka dig att du skulle göra inför en massa okända människor. I och med att jag och Sharons arbetar som musikalartister så är vi nog lite mer avslappnade och mer vana med att ibland göra lite obekväma saker inför främlingar. Vi tycker ju till och med att det är roligt!

Jag rekommenderar absolut båda dessa kurser framförallt för att bli mentalt förberedd och kunna ställa frågor till fler än er barnmorska. Som jag tidigare nämnde finns det massor av kurser och föreläsningar som till exempel amning, gravidyoga, vattengympa, första hjälpen, den moderna pappan och gravidmassage. Välj det som kan hjälpa er och som passar er ekonomi, för det kan bli rätt dyrt.