Första sommaren som pappa

Vad gör man då som nybliven pappa, är mellan jobb och det är sommar? Jo, man tar ut föräldrapenning och blir pappaledig. Denna sommar skulle vi bara vara hemma och ta det lugnt men vi hade tid för mycket mer än så.

När vi tillbringade vår tid hemma så blev det många stunder på baksidan i hängmattan. Både vi och Billie älskade att somna gott i den svalkande sommarvinden till ett stillsamt gungande. Vi förstod väldigt snabbt att Billie var extra snäll och inte gjorde mycket väsen ifrån sig. Om hon fick sin tutte när hon var hungrig och sin tupplur när hon var trött så var hon på ett strålande humör.

IMG_4691

Vi ville föreviga hur hon såg ut vid cirka fyra veckors ålder och kontaktade vår favoritfotograf, Anders J Larsson och hans assistent, Mia Kaasalainen för en liten fotosession. Vi hade sedan tidigare klart för oss hur vi ville att fotot skulle bli så vi skaffade fram en matta, köksvikter, en klocka, ett måttband, en kalender samt bokstavsklossar. Vi åkte till deras studio och riggade upp allt och fotot blev precis som vi ville. Självklart blev även några foton precis så man inte vill att de ska bli, alltså sådana där foton som rullar på Facebook med till exempel de mest roliga bebisfotona.

Så här ser ni ett lyckat och ett lite mindre lyckat!

 

Ni vet dessa kuponger som hänger på varuhyllorna i mataffären ibland, där man kan vinna någon fånig pryl? Vi såg en sådan när vi köpte Finish maskindiskmedel och denna gång kunde man vinna en Tripp Trapp-stol. Vi fyllde i den och Sharon skrev något rim om varför just vi skulle vinna och någon månad senare ringde de till mig och berättade att vi vunnit. Helt otroligt att vi lyckades, trodde ingen vann via dessa små kuponger men ett stort tack till Finish och Tripp Trapp, för den barnstolen kommer användas väldigt mycket av Billie i framtiden.

Efter cirka två månader är det dags att gå på återbesök till barnmorskan för att göra en efterkontroll av kvinnans underliv. Då vår barnmorska skulle sluta på vår mottagning gjorde vi den redan efter fyra veckor. Allt hade läkt som det skulle så barnmorskan började prata om hur vi ville skydda oss i framtiden. Vi själva hade tidigare pratat om att skaffa en P-dator men när vi berättade det för barnmorskan tyckte hon det var alldeles för osäkert. Hon föreslog istället spiral eller kondomer. Så vi gick iväg från mottagningen med en hel hög av en massa olika kondomer.

IMG_6960

Nu när vi hade blivit föräldrar kände vi att man borde kunna HLR (Hjärt&LungRäddning) för barn. Så jag gick en kvällskurs som hölls på en öppen förskola i Danderyd. Där fick jag lära mig hur jag skulle gå tillväga vid olika scenarion men i skrivandets stund har jag faktiskt lite svårt att komma ihåg exakt vad, så får nog ta och repetera allt. Måste först bara hitta var jag lagt repetitionslappen som jag fick när jag gick där ifrån.

När Billie var cirka sex veckor var det dags för mig att ha en heldag helt själv med Billie. Sharon skulle nämligen medverka på en möhippa så vi hade tränat med flaska några gånger innan och det gick superbra varje gång. Även denna heldag gick hyfsat bra. Min mamma kom även förbi halva dagen för att kunna avlasta mig lite och det var skönt. Det jobbigaste momentet under dagen var dock inte Billie utan att flaskorna hela tiden skulle steriliseras efter varje måltid. Självklart var det lite skönt när Sharon kom hem på kvällen och Billie fick sin tutte, då hon hade varit ledsen ett tag och jag började känna mig lite frustrerad över att inte kunna göra mer.

IMG_6563

Några dagar senare blev vi nervösa att Billie hade blivit förstoppad då det inte kommit något bajs på flera dagar. Vi Googlade lite som vanligt och enligt de flesta kunde inte helammande barn bli förstoppade, så det vara bara att vänta några dagar till och mycket väl kom det en rejäl tömning. Inte ofta man är glad över att se så mycket bajs.

För att komma bort lite från hemmet och för att låta Billies mormor och morfar få mysa lite med henne så åkte vi iväg cirka två veckor till Sandared. Där blev vi bortskämda med barnpassning typ hela tiden. När Billie vaknade på morgonen stod Sharons mamma, Gemma och väntade på att få mysa med henne trots att klockan var 07:00. Vi tackade, lämnade över henne och somnade om. Hur skönt som helst. I övrigt så blev det många pappapromenader i Sandared men vi hann även med en tur till Liseberg. Perfekt att Gemma inte gillar att åka något, så varje gång vi skulle ställa oss i kö tog hon över och passade Billie medan vi roade oss. Underbart med svärföräldrar!

 

Någon vecka senare var det dags för Billies första bröllop. Det var en gammal kollega och vän till Sharon som skulle gifta sig. Vi hade hittat snygga kläder till Billie men de gick tyvärr inte att använda på grund av värmen så hon fick nöja sig med blöja som klädsel.

IMG_7198

Vi kände att Billie inte hade några problem med alla utflykter och sov mycket bra i bilen så vi passade även på att åka upp till Borlänge och hälsa på våra kompisar Martin och Magnus som under sommaren spelade Pippi Långstrump. Självklart kunde vi inte titta på föreställningen samtidigt så vi fick dela upp oss och se den två olika dagar. Den var mycket underhållande och om Billie hade varit något år äldre hade nog hon också blivit underhållen.

IMG_7395

Någon dag efter hemkomst från Borlänge var det dags för 3-månaders vaccinet. Sharon bävade för hur Billie skulle reagera men jag är lite mer okänslig och kände att detta skulle inte vara något problem. Självklart blev hon ledsen men det gick ganska fort att trösta bort så tror Sharon kanske vågar hålla henne nästa gång.

Billie klarade sig från biverkningar, så vi åkte dagen efter till Gotland för att få lite riktigt semesterkänsla. Jo, vi hade ju redan haft semester i typ tre månader men att vara hemma, eller hos svärföräldrarna och på små korta utflykter gjorde ändå inte att man fick den där ledighetskänslan.

Vi bodde som alltid vid våra Gotlandsbesök i min svågers föräldrars hus vid Boge Vik. Där tillbringade vi en vecka med min systers familj och det var toppen. Billie var på ett strålande humör och vädret var precis lagom varmt. Vi gjorde dagsuflykter till Bungenäs, Furillen, Skulpturfabriken, Rute Stenugnsbageri, Visby, Leva Kungslador, Blå Lagunen och Ar.

 

Om man hade kunnat arbeta som musikalartist på Gotland hade jag lätt flyttat dit. Älskar naturen, ljuset, husen och lugnet.

Väl hemma i Stockholm började stressen igen. Det var dags att förbereda inför Billies Välkomstkalas. Sådant som normalt skulle tagit en och en halv dag tog nu istället en vecka. Allt från att göra ketchup, macarons till att bygga en pergola och klippa gräset.

Kalaset blev toppenbra trots det tråkiga vädret. Huset var fyllt av gäster, champagnen flödade, folk fick sockerschock gånger tusen och värmen spred sig från alla goa vänner och familj. Sharon höll ett kort tal och jag och min syster sjöng en liten duett av ”Handens Fem Fingrar” (en riktig klassiker) och Billie skötte sig perfekt.

När sången precis var klar lade Billie den största spyan hon någonsin lagt och ett stort garv gick igenom hela huset från alla gäster. En riktigt bra timing från Billie som gjorde hela stunden lite extra minnesvärd för oss alla.

Vår kompis Johanna vars bröllop vi var på tidigare under sommaren hade målat ett träd som Sharon fick på hennes Baby Shower. På trädens grenar skulle man sätta sitt fingeravtryck och skriva sitt namn. Avtrycken blev då som löv och Billie kan när hon bli större titta och se familjen och våra vänner som ville fira hennes ankomst.

 

För några veckor sedan satt jag och kollade på Facebook och plötsligt dök det upp en annons från Smartson.se som undrade om man ville testa bärselen Baby Björn One. Vi anmälde oss och hade turen att få utföra testet.

Så vi åkte iväg till Baby Björns huvudkontor och hämtade selen och började direkt testa den. Redan från början kunde man känna att denna sele var mycket skönare och mer ergonomisk för kroppen än tidigare varianter, så det skulle bli spännande att se hur vi kände om några veckor. Jag får be att återkomma med en sammanfattning av testet om några veckor men tror att det kommer vara en positiv upplevelse.

IMG_0143

Jag har nu äntligen tagit mig igenom dåtiden och närmar mig nu nutid med någon veckas förskjutning. Ser fram emot att kunna bloggare oftare nu med lite kortare inlägg om vardagen som pappa.

Första tiden

Vi var hemma från BB och nu var det vår tur att ta över allt ansvar för Billie. Det var inte alls så svårt då hon skötte sig exemplariskt hela tiden. Hon sov, åt, växte, kissade och bajsade. Sharon hade självklart lite jobbigare. Även fast amningen gick bra så hade hon rätt ont i sina bröst då mjölken rann till. Hon sa att det kändes som om brösten skulle spricka och det kändes som en underdrift från min synvinkel då brösten var två enorma fotbollar som inte gick att vidröra.

Under första veckan hemma fick vi även besök av vår sköterska från BVC. De gör ett så kallat hembesök första gången man ses. Billie vägdes för att kolla så att viktuppgången stod rätt till och hon växte med stormsteg. Vi blev även informerade om allt från säkerhet, vaccinering och allmänna råd. Mycket hade vi redan koll på men ändå lite skönt att få en repetition och speciellt runt köksbordet där hemma.

I slutet på veckan var det även dags för ett återbesök på BB Sophia. Vi stoppade in Billie i bilbarnstolen och åkte iväg. Det var lite nytt att ha en bebis bredvid sig när man körde. Det kändes fantastiskt! Väl framme på BB Sophia skulle vi göra ett hörseltest samt ett PKU-prov. Hörseltestet går till så att de stoppar in som en liten snäcka / mikrofon i örat och sedan måste allt vara tyst runt omkring. Den skickar sedan in ett ljud i Billies öra och fångar även upp det när det studsar tillbaka. Allt går på typ 3-4 sekunder. Så sjukt mycket enklare än hur man gjorde förr när man satt med olika klockor och slog och väntade på reaktioner från barnet. Billies resultat låg inom det normala och blev godkänt.

Sedan var det dags för PKU-provet, som tas på alla nyfödda i Sverige sedan mitten av 60-talet. Syftet är att hitta barn med någon av ett antal ovanliga men allvarliga medfödda sjukdomar som går att behandla, och där en tidig diagnos är viktig för prognosen. Provet går till så att de oftast sticker med en kanyl i foten för att sedan dutta blod på ett provpapper som sedan ska skickas in för analys. De hittade dock inget bra ställe på Billies fötter att sticka så de gjorde det istället mitt på huvudet. För att Billie inte skulle bli ledsen fick jag spruta in lite sockerlösning i munnen medan barnmorskan stack kanylen i huvudet. Vi trodde hon skulle börja gråta men hon verkade inte märka av det överhuvudtaget. Hon blev istället lite trött av sockerlösningen och somnade skönt kort därefter.

Då Billie kom 10 dagar tidigt hann ju vi inte klart med att storstäda huset så jag passade på medan hon sov eller ammade. Kanske lite hetsigt men ville absolut få det gjort innan vi var helt uppbundna med allt som skulle kretsa kring Billie. Dessutom väntade en kö av besök de kommande veckorna. Vi hade dock bestämt att vi inte ville ha tidiga besök, absolut inte något den första veckan. Är mycket glad över det beslutet idag, då vi hann bekanta oss med vår nya familjemedlem i vårt hem och dessutom hann jag ju storstäda.

Även blöjbyten var något ganska nytt, jag hade bytt några tidigare i mitt liv men kunde nog räkna antalet på mina fingrar. Sharon hade dock aldrig gjort det förr. Eftersom vi båda var hemma gjorde vi det mesta ihop, även blöjbyten. Var väldigt skönt att ha en assistent som stod redo med nya fuktiga tvättlappar och en ny blöja. Ibland kom det något som vi kallade raketbajs. Det var som om Billie kände på sig att vi hade tagit av blöjan och då fått klartecken att bajsa. Vi hade inte hunnit lära oss hennes tecken på när det var dags och plötsligt stod man där helt nerbajsad. Ja, inte bara en själv utan även hela badrummet. Hur kunde denna lilla sak få sån kraft?

Vi hade förväntat oss att hon skulle jollra sådär sött som bebisar gör, men Billie lät mer som ett monster. Hon stånkade och stönade och hade aldrig några små söta pip. Så de första veckorna blev hon faktiskt även kallad som Monstret. De få gånger hon lät så som vi föreställt oss var efter hon hade nyst. Då kom ett ljust litet, aahhh eller ååhhh, ett ljud som gör att man som förälder smälter helt totalt.

 

Besöken kom igång efter första veckan och det var verkligen en strid ström. Kalendern var fullbokad och det var nästan svårt att hålla reda på vem som skulle komma när. Det var dock inte så jobbigt, man fick ju säkert fika tre till fyra gånger per dag. Det var nästan så att man blev lite trött på bullarna och kakorna som Sharon hade bakat i förväg några veckor tidigare och fryst in inför alla besök.

Billie skulle självklart hållas i allas famnar, iallafall nästan allas. Några få vågade inte på grund av den ostabila nacken och jag förstår dem. Jag var likadan själv, men det försvinner när man inte har nåt val. Presenterna vällde även in, både via besök och via post. Det var allt från små söta bodys, leksaker till mobiler vi kunde hänga över skötbordet. Även innan förlossningen hade vi fått ta emot påse efter påse med kläder som vi fått ärva från min systers och brors barn. Riktigt bra då allting såg typ nytt ut men vi blev tvungna att bygga en ny garderob i Billies rum för att få plats med allt.

Som om det inte var nog med att jag storstädade huset den första veckan så byggdes även ett litet växthus på vår baksida under vecka nummer två. Det var inte jag som byggde det men jag var tvungen att måla det och det var ett jäkla arbete. I efterhand hade jag nog hellre betalat någon som hade utfört målningen då det var både tråkigt men framförallt jobbigt att stå och måla medan jag såg att innanför fönstret hade Sharon fullt upp med Billie. Självklart var det inte så här jag hade planerat det. Växthuset skulle egentligen byggts någon vecka tidigare och Billie skulle ju kommit minst 10 dagar senare men allt går ju tydligen inte att planera.