Reportage och omslag i Mini&Me

Ni kanske kommer ihåg att jag och resten av familjen var på ett omslagsjobb samt blev intervjuade för ett reportage till tidningen Mini&Me innan sommaren. Nu har tidningen kommit för några veckor sedan och om du inte redan har tidningen eller vill beställa den kan du läsa själva reportaget här nedan.

Karriär, familj, glädje och oro

Förutom dans, sång och musik har musikalartisterna Marcus och Sharon Söderberg fått en ny passion, dottern Billie. En ny fas i livet fyllt med mycket skratt och glädje, men även oro och tankar om att inte räcka till smyger sig på.

TEXT: Maria Östlund FOTO: Rickard L. Eriksson STYLIST: Amanda Alvarsson MAKEUP: Mikael Andersson

En nyfiken liten tjej kliver in på kontoret och undersöker noga sin omgivning. Billie, som snart blir ett år, gillar inte att sitta still utan vill hellre att någon håller henne i händerna så hon kan traska runt. Marcus och Sharon turas om att underhålla Billie och bli sminkade inför dagens plåtning samtidigt som vi kommer in på diskussionen om barnuppfostran.

– Vi pratade om det under graviditeten och kom fram till att jag kommer att vara den mer stränga och Sharon den som ger med sig. Men det är nog bara bra att man är lite olika. Nu är hon lite rädd och feg, man måste utmana henne, säger Marcus.

– Vi tänker på att ge henne mycket positiv feedback när hon väl vågar testa någonting nytt, säger Sharon.

Billie fyller ett år om två veckor och är i stadiet att börja gå när som helst.

– Det går inte att lämna henne en sekund. Alla fina inredningsgrejer är bortplockade så det är inte så tjusigt nu hemma, säger hon.

De har förberett med grindar för trappan, satt för kontakter, hängt upp snoddarna på vertikalgardinerna och täckt vassa hörn.

– Mina syskonbarn har varit här och röjt runt så vi har sett vad vi måste fixa. De stora grejerna har man koll på, men det är mycket man inte tänker på. I vintras till exempel drog vi in småsten med skorna som hon satt och åt på, säger Marcus.

Både Sharon och Marcus arbetar som musikalartister och träffades genom jobbet.

– Det är så klyschigt, men vi träffades när vi gjorde High School Musical. Vi fick bra kemi när vi skulle göra en scen ihop på audition, säger Sharon.

– Under repetitionerna började vi gilla varandra mer och mer, men du visste inte om jag var gay eller inte. Din bästa killkompis var också intresserad av mig.

– Det blev många tester, säger hon och skrattar åt minnet.

– Många i vår bransch är gay, så det är inte så konstigt att folk tror det. Jag har också funderat, är jag det? Kan tänka mig att det är samma sak för gaykillar i en straight värld, ”man får ju inte sticka ut”.

Marcus har alltid gillat musik och dans. När han var yngre ville han söka till en dansskola, men vågade inte. Tänk om han skulle få ett nej. Till slut tog han mod till sig, sökte och kom in.

– Han är grym, det är därför.

Under sin karriär har han körat och gjort mellanakter på Melodifestivalen och medverkat i flertalet musikaler. För Sharon är dansen den största passionen.

– Det krävs mycket att fronta varje kväll, jag gillar de mer dansiga rollerna. Att göra Romeo & Julia var kul, den hade inte satts upp innan så vi fick vara med från början när de skapade föreställningen. När jag gjorde Mamma Mia fanns det inget utrymme för att experimentera.

– Vi har jobbat mycket ihop, det är skönt att ha samma tider, säger Marcus.

Marcus har precis gjort sin sista föreställning av musikalen Flashdance och går nu på pappaledighet. Trots att han har jobbat har han ändå varit med mycket under Billies första år.

– Det har varit så lyxigt. Marcus har varit med oss mycket eftersom han jobbar kvällar och helger.

Sharon har uppehåll i sin karriär som musikalartist, men väntar svar på några auditions på projekt till hösten. Under tiden kommer hon att jobba på Ikea och eventuellt undervisa i dans.

– Det blir lite pusslande med timmar, men det är en frilansares vardag. Jag tycker att det ska bli kul att börja jobba, men läskigt med en ny bransch. Jag har också lite separationsångest.

Tanken om ett till barn finns, men Sharon vill jobba lite på scenen innan hon blir gravid igen.

– Jag har varit borta så länge. Nu håller jag på att träna upp mig igen och springer på auditions. Jag vill skörda lite frukt av det innan vi får ett till barn.

Marcus kommer att vara pappaledig till september, då har Bille fått dagisplats.

– Hon får börja lite på deltid, jag vill inte förlora henne helt. Alla säger att man ska njuta av tiden för det går så fort och den gör verkligen det. Man kanske kunde ha njutit lite mer, jag saknar bebistiden, säger han.

När det kommer till Billie beskriver Sharon sig själv som lite nojig.

– Skönt att du sa det, annars skulle jag ha sagt det, skrattar Marcus.

– Marcus är mer laid back. Jag kan tänka, andas hon? Hon har inte sagt ett pip på hela kvällen, jag måste kolla. Jag tänker mycket på vad som kan hända och är feg med att låta henne testa saker för tidigt för jag är rädd att hon ska slå sig. Det är lite dumt, hon måste få testa. Det är ju inte farligt om hon slår sig lite.

Skulle någonting hända med Billie är Sharon snabbt ute på google, både på gott och ont.

– Man kan skrämma upp sig, men många gånger kan det lugna. Vi har ett stengolv hemma, när vi flyttade in tyckte jag att det var fint. Billie ramlade och slog huvudet i golvet, nu tänker jag jävla skitgolv. Det är inte praktiskt med stengolv och småbarn. Då googlade jag hjärnskakning, ställde klockan hela natten och väckte henne för att kolla att hon var med. Jag vill inte att hon är sjuk eller skadar sig, men det är nog normalt att känna så.

– Jag tycker att det är bra med google, men inte att Sharon googlar, hon är så oroligt lagd. Speciellt under graviditeten.

– Det var värre då. Nu kan jag se barnet, under graviditeten kan man inte styra.

Marcus förstår den oron.

– Då kunde jag inte känna det du kände. Det är det tråkiga med att vara pappan. Man kan inte knyta an på samma sätt under graviditeten. Jag trodde att jag gjorde det, men insåg att det inte alls var så. Jag knöt an materiellt, köpte barnsäng och sånt. När Billie sedan kom bröt jag ihop av glädje, men även för att det var jobbigt.

Billie andades inte när hon föddes. Barnmorskan klippte av navelsträngen och gick ut med henne direkt. Marcus gick efter.

– Då såg jag hysterin, de ropade efter läkare och tio personer bland annat masserade Billie och gav henne syrgas. Det var det värsta ögonblicket i hela mitt liv. Jag såg scenariot där jag skulle behöva gå in till Sharon och berätta att hon inte klarade sig. Det kändes som om jag stod där i en evighet, men det var bara tio minuter.

Allt gick bra och efter bara några minuter mådde Billie bra.

Ett annat minne från förlossningen, som de båda skrattar åt, är när värkarna satte igång och de skulle åka in till BB. Billie skulle födas 15 maj, men hade bråttom ut och kom tio dagar för tidigt.

– Jag hade sista föreställningen av Flashdance för säsongen och det var en härlig efterfest. Sharon sa att jag skulle passa på, hon var lugn så jag blev lugn och passade på att festa. Jag är ingen festprisse, det händer bara någon gång per år.

– Slemproppen gick, men jag var lugn och gick ut och köpte skorpor för att kolhydratsladda. Jag trodde inte att det skulle gå så snabbt.

Sharon hämtade Marcus vid tunnelbanan och väl hemma gick vattnet medan Marcus stod och borstade tänderna. Det fick bli taxi istället för egen bil, som de hade planerat.

– På sjukhuset fick Sharon en stark värktablett, jag frågade om inte jag kunde få en också, skrattar han.

Första tiden hemma beskriver båda som fantastisk. Marcus var ledig hela sommaren så den nyblivna familjen kunde vara tillsammans.

– Jag ville också vara med under den första tiden. Sharon satt med Billie typ hela tiden så jag fick sköta markservicen, men jag fick hålla ibland, skrattar han och fortsätter.

– Det var synd att jag inte kunde hjälpa till mer, Sharon var så trött.

Marcus ser fram emot att bara få fokusera på att vara pappa och slippa tänka på jobbet.

– Det kommer att bli mycket jobb, men inga krav. Det är jag som bestämmer vad vi ska göra. Visst är jag lite orolig över vad vi ska hitta på, men jag får hitta någon öppen förskola som passar mig. Jag har haft möjlighet att följa med Sharon och Billie för att träffa föräldragruppen, men jag kände aldrig att jag passade in. Jag kände mig mest i vägen bland alla mammor.

Han tycker att det ska bli spännande att möta andra föräldrar i lekparkerna och tror att valet av namn till dottern kommer att väcka diskussioner.

– Det var inte meningen att det skulle vara ett unisexnamn, vi tyckte att Billie var fint, säger Marcus.

– Många tror att hon är en kille. Hur hon kommer att ställa sig till det är svårt att veta, men jag tror att såna namn kommer att bli vanligare när hon växer upp. Genusdebatten är intressant att reflektera över. Det är så konstigt att namn, färger på kläder eller barnvagn kan röra upp så många känslor.

– Genus är viktigt, men jag vill inte gå så långt att kalla henne för hen. Manligt och kvinnligt är så inrotat i oss, det kommer att ta lång tid att komma över.

Billie börjar bli lite otålig, Sharon tar fram telefonen och sätter på Biet Maya, som snabbt fångar dotterns uppmärksamhet.

– Vi är helt anti att hon ska få småäta söta kex eller majskrokar när hon blir gnällig. Det är bara kladdigt och jobbigt. Vi har telefonen i stället, säger Marcus med en glimt i ögat.

Innan de fick Billie var Sharon gravid med tvillingar. När de skulle göra ett KUB-test fick de veta att ena fostret dött i vecka sju och när de fick resultatet på hur det andra fostret mådde fick de dåliga nyheter.

– Vi fick de sämsta siffror man kan få. Ett bra resultat är att få sannolikheten 1 på 20 000 att barnet kan ha sjukdomar som Downs Syndrom eller Trisomi. Vi fick 1 på 2.

– Den andra klarade sig inte heller så Sharon fick en tablett för att sätta igång förlossningen, säger Marcus och fortsätter.

– Det var bland annat därför jag startade min blogg. Jag behövde få ut alla tankar och känslor om missfallet, jag ville ha någon att prata med. Nu pratar jag med hela världen. Det var omedvetet att det var därför jag ville blogga, men efter ett tag kom jag på att det var nog därför.

I och med att Sharon blev gravid med Billie kom bloggen att handla om det också. Han skriver ingående och personligt, att bara dela med sig av vardagen tycker Marcus är helt ointressant.

– Det kommer att bli såna inlägg också, men jag vill dela med mig och diskutera mina tankar om att vara pappa. Det kommer nog att bli mer sånt nu när jag är hemma med Billie.

Efter missfallet var Sharon så fokuserad på att försöka bli gravid igen att hon inte bearbetade sorgen.

– Vi var i minneslunden för ett tag sedan, då kom allt över mig. Jag skrev dagbok under första graviditeten, nu läste jag den och började tänka på vad som har hänt. Under första graviditeten skrev jag ned allt som hände och jag pratade med magen. Jag kan få lite skuldkänslor att jag inte gjorde samma sak med Billie, men jag vågade inte det.

I bloggen skriver Marcus personligt och öppenhjärtigt om privatlivet.

– Föräldrarna tyckte det var lite för privat när jag skrev om att försöka bli med barn och produktionssex, men om de tycker så behöver de inte läsa. Våra kompisar har sagt att de tycker att det är skönt att vi tog upp vårt missfall. Det är många som drabbas men inga pratar om det.

Även om det är Marcus blogg spånar de idéer ihop och Sharon korrläser alla inlägg.

– I bloggen kommer man förbi den glossiga ytan, Marcus skriver ärligt och personligt.

FAMILJEN SÖDERBERG
Marcus, Sharon och Billie, snart 1 år.
BOR:
I Vällingby, strax utanför Stockholm
GÖR:
Både Marcus och Sharon är musikalartister. Marcus har precis gått på pappaledighet och Sharon jobbar för tillfället på Ikea och går samtidigt på auditions.
BLOGG:
Läs mer om Marcus tankar på enpappasvardag.se.

Feberkramper

Ni som följer bloggen på Instagram, @enpappasvardag eller på Facebook har redan sett att vi tillbringade gårdagens eftermiddag och kväll på akuten på Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Allt började under gårdagen, jag och Billie hade haft en jättebra dag med först ett morgonbesök i lekparken, lite förmiddagssömn och en god lunch som hon åt helt själv. Efter det tog vi en promenad till Coop Forum för att handla lite basvaror och sedan var det dags för mellanmål. Billie började bli väldigt trött under mellanmålet vilket inte alls kändes konstigt då klockan var 15:30, Billies vanliga sovtid för eftermiddagssömn. Dessutom var det extra varmt ute så även jag var sjukt trött.

Så hon fick sova direkt efter mellanmålet i vagnen på gården och vaknade efter cirka 1 timme. Jag låg bredvid i vår loungemöbel och fixade med datorn. När hon vaknade fick hon ligga kvar i vagnen ett par minuter för att vakna helt och hållet (annars brukar hon bli ledsen om man plockar upp henne direkt). Jag fortsatte fixa med datorn under tiden och reagerade efter ett tag att något lät konstigt. Lyfte huvudet och såg att Billie låg och sprattlade, tog en närmare titt och såg då att allt inte stod rätt till.

Hela hennes kropp krampade, andningen lät konstig och ögon hade fallit bakåt. Jag tog loss henne direkt och lyfte upp henne. Försökte få kontakt med henne men utan någon som helst respons, hon var medvetslös.

Visste inte vad jag skulle göra så jag sprang runt med henne i famnen samtidigt som jag försökte få kontakt med henne, sprang till grannen för att försöka få hjälp av dem men ingen var hemma. Sprang tillbaka och hittade min telefon och ringde 112 som kallade på ambulans.

Ambulansen var på plats efter cirka 3 minuter och jag mötte de utanför huset. Billie slutade krampa precis när ambulanspersonalen kom fram och jag lämnade över henne direkt.

Billie började komma tillbaka till medvetande men var helt borta. De tog snabbt hennes temperatur och blodsocker vilket visade att hon hade 39,3 grader samt förhöjt blodsocker. Allting tydde på att hon precis haft feberkramp.

Jag bröt ihop så fort de tog hand om henne och såg framför mig tillbaka till när hon föddes och de sprang iväg med henne. Efter att ha gråtit i någon minut och andats ut kunde jag samla mig och packade snabbt med mig saker som Billie behövde på sjukhuset.

Vi åkte sedan med ambulansen till Astrid Lindgrens Barnsjukhus och fick komma till ett rum direkt. Medan vi åkte i ambulansen sov Billie som var helt tagen och jag kunde under tiden ringa till Sharon på jobbet och be henne komma till sjukhuset hon också. Kände att både jag och Billie behövde hennes stöd.

På sjukhuset tog de blodprover, lyssnade på hjärta och lungor samt kollade öron, hals och pupiller. Allt var som det skulle och läkaren kunde konstatera att det var vanliga feberkramper Billie hade fått. Billie piggnade på sig under kvällen och började istället utforska undersökningsrummet mellan bokläsning och mys i famnen.

Ett av tjugo barn får feberkramper vid hög feber och av dessa får en tredjedel det igen. Låt oss hoppas att Billie slipper det. För att det inte ska bli lika tufft för Billie om det skulle hända igen fick vi med oss en kramplösande medicin som jag helst slipper att använda såklart.

Vi tog sedan en taxi hem vid 21:30 och Billie fick sova för kvällen. Vi var alla helt slut och jag bröt ihop titt som tätt när jag började tänka på det som hänt. Jag älskar Billie så himla mycket och det får absolut inte hände henne något allvarligt. När kramperna började kände jag den hemska känslan ”Är det slut nu?”.

Nu vet jag att feberkramper i regel inte är farligt för barnet och att de inte går att förebygga eller behandla en feberkramp. Billie har fortfarande haft feber idag och vi behandlar det med alvedon.

Om du vill läsa mer om just feberkramp kan du göra det på 1177.se. Jag önskar att jag hade gjort det innan. Det hade fortfarande varit sjukt obehagligt men jag hade nog kunnat vara mer rationell om jag hade suttit på informationen.

Att inreda ett barnrum

Jag har alltid drömt om att få ha ett inredningsreportage hemma hos oss men självklart har ingen bara frågat. Så nu tar jag tag i detta själv och sätter här ihop ett litet reportage om Billies rum istället.

Vi ville att Billies rum skulle vara ett könsneutralt rum och vi började med att måla en fondvägg i ”teal” (grönblå). Färgen kändes neutral men ändå passande i ett barnrum. Sedan behövde vi förvaring så vi köpte vägglådorÅhléns samt en byrå, ”Bestå” från IKEA. För att pimpa upp byrån så köpte vi täcksidor, toppskiva, handtag och ben från Superfront. Ett hett tips om du vill göra om dina IKEA-möbler och ge dem en mer personlig prägel!

Utöver förvaring behövdes också en bra sittyta där man kan läsa böcker med Billie eller där hon kan sitta och skvallra med sina framtida kompisar. Det blev en grå soffdel (fåtölj) ”Kivik” från IKEA då den både var stor, mysig och hade ett bra pris.

Vi smyckade sedan rummet med bland annat en Panda-nattlampa som vi köpte via Amazon.com, lite gosdjur (ärvda, gåvor eller sådana som vi haft från vår egen barndom), en specialgjord tavla med ett ”B” som Sharons syster Sheila har illustrerat, en mysig Tivoli-ljusslinga från Irislights köpt på R.O.O.M. och lite leksaker från bland annat Play Mobil och Brio.

De små geishorna har vi fått från Skin City och betyder egentligen bara att vi köpt sjukt mycket saker från dem, men de är snygga. Jag beställde även en specialgjord liten Coca-Cola-flaska åt Billie som ett minne av hennes pappas tidigare missbruk (jag drack sjukt mycket Coca-Cola till för bara några år sedan).

Självklart vill man ju ha något skönt att sitta på på golvet i ett barnrum och vi hittade en ljusrosa matta med gula fransar på IKEA tillhörande en tillfällig kollektion

När vi letade spjälsäng till Billie ville vi ha något som kändes naturigt och ljust. Det blev den billigaste spjälsängen på hela spjälsängsmarknaden (mig veterligen), Sniglar från IKEA. Den har vi smyckat med ett spjälskydd från Färg&Form, sängkäder från Mini Rodini, en sängmobil från Nature Zoo och en speldosa från Frank Fischer.

Självklart måste det ju finnas gosdjur i sängen och där valde vi att köpa två kaniner från Polarn O. Pyret. De fick symbolisera Billies två tvillingsyskon som aldrig kom till världen. Hon har även fått en gosig återvinningsmaskot från Geggamoja för att mysa till det riktigt mycket.

Ovanför sängen har vi placerat två vanliga vita tavellister från IKEA med allt från gosedjur till tavlor som Billie fått i present och retrotryck som köpts hos Vintagefabriken. En av tavlorna är ett släkt- och kompisträd som vår vän Johanna Json Lindh illustrerat och även säljer på hertiginnanafbrogesta.blogspot.se.

Nedanför sängen placerade vi en gammal koffert som vi varken ärvt eller fått utan köpt på Vintagefabriken då vi verkligen ville ha en sådan att förvara diverse leksaker i.

Ni kanske också ser att det hänger en tavla på Billie som togs när hon bara var några veckor hos Fotograf Anders J Larsson. Vi hade sett en idé på Pinterest och gjorde en egen variant av den med bland annat ett almanacksblock, en klocka, ett måttband och klossbokstäver.

Det bästa av allt är gungfötterna, Vyssan Lull från Brio. Vad hade vi gjort utan dem under Billies första månader?

Förvaring är ju också extremt viktigt i ett barnrum och överallt annars också (tycker jag). Om det inte finns förvaring så kommer det aldrig gå att plocka undan och en allmän röra infinner sig rent fysiskt och psykiskt.

I Billies rum är det snedtak och därför svårt att få till en snygg garderobslösning. Jag ritade därför ihop en skiss på hur jag ville ha det (2st bokhyllor och 3st garderober) och köpte garderobsstommarIKEA och bad sedan en snickare bygga in garderoberna, göra tre överskåp, nya dörrar till allt och en specialgjord bokhylla. Resultatet blev en platsbyggd lösning passande en liten budget med stommar från IKEA. För att förhöja looken köpte vi handtagSuperfront.

Jag tycker att bokhyllan lättar upp den stora ”garderobsklumpen” och är perfekt att ställa böcker och lådor i som ska vara lättillgängliga. Lådorna är från Krooom och är sådär lagom barnsliga och nätkorgarna är från Lagerhaus.

Att det ska vara leksaker i ett barnrum är ju självklart och för mig är det också självklart att några av dem måste vara lite extra snygga. Ett tips på företag som har extra snygga leksaker är PlanToys, Playmobil och Brio. Hur ytligt lät inte det men, men…

In till Billies rum är det även en skjutdörr och vi målade väggen bakom dörren i griffelfärg för att få en slags ”hemlig” ritvägg. Tills Billie kan rita på väggen själv frågade vi Sharons syster om hon ville illustrera något snyggt där också och jag tycker det blev superfint. Så nu får det gärna dröja ett tag tills Billie vill rita på väggen själv. Kanske borde ta spraylack på motivet så det inte går att torka bort?

På själva dörren har vi satt upp olika kort som Billie fått på en vajer med klämmor från Granit. Blir ju gulligt med alla färgglada motiv! På andra sidan dörren har vi satt gråa bokstäver från Åhléns och skrivit ”BILLIE”. Ni kan se en bild på bokstäverna högst upp i detta inlägg.

Nu har ni fått en rundtur i Billies rum och hoppas ni fick lite rolig inspiration till era barnrum!

En spontan semester

Jag och Sharon har inte haft mycket tid med varandra denna sommar men hon blev ledig ett par dagar från jobbet och jag tog därför en spontan semester för att få lite kvalitétstid med hela familjen. Så värt!

Med en spontan semester menar jag att jag släppte allt som inte hade med min familj att göra. Bloggen fick en liten paus och mina små projekt som jag hjälper mina vänner med lades ner tillfälligt för att som sagt bara fokusera på familjen.

Mycket har hänt den senaste tiden i vårt och Billies liv och jag tänkte jag skulle sammanfatta det lite.

För det första så går ju Billie sedan några veckor tillbaka och snart springer hon sprint. Att gå har nu blivit hennes huvudsakliga sätt att ta sig framåt och man ser hur spännande hon tycker att det är. Det är inte heller några problem att resa eller sätta sig själv så hon klarar sig helt själv på den biten. Skönt!

Samtidigt upptäcker ju hon en massa nya faror och vi måste vara ännu mer närvarande men det är så fantastiskt att se henne utvecklas. Hon har även börjat krypa upp och ner i soffan med kontroll men någon dag kommer hon ramla ner om vi inte är i närheten.

Billie äter numera även helt själv och vill inget annat heller. Hon lyckas faktiskt riktigt bra och det hon inte får upp från tallriken med skeden eller gaffeln slickar hon upp. Alla sätt är väl bra?

På vår lilla spontansemester har det blivit några utflykter som en eftermiddag till Sigtuna. Blev en promenad i regnet genom stan och längs med vattnet och sedan en fika på RC Chocolat. Mysig stad men absolut inte stor.

Dagen efter blev det en tur till Grönan för att kolla på lite dans, ”Danskampen” eller Bosse & Julia som den också kallas. Det är en barnföreställning som framförs av dansare (en slags dansteater) och det var perfekt för barnen, till och med Billie uppskattade det och satt snällt i 30 minuter och kollade på allt. Efteråt fick hon träffa några av dansarna som vi känner och det tyckte Billie också var kul.

Resten av dagen åkte vi ut till Värmdö för att bara känna på hur området kändes, och det var en mysig ö. Vi skulle egentligen träffat några vänner för en fika i deras nybyggda hus men tyvärr hade deras son gjort illa sig så det får vi ta en annan gång. Värmdö känns iallafall som en ställe jag kan tänka mig att bo på om några år.

Dagarna har blivit ganska improviserade och lett till att Billie bland annat fått mellanmålet i bakluckan och inte som sina vardagliga rutiner. Det har blivit som ett extra spännande inslag i hennes vardag.

Vi tog även en tur till Kanaans Trädgårdscafé igen för att få lite glassmys i solen och Billie kunde samtidigt få känna lite på det kalla vattnet. Hon verkade dock inte bry sig och plaskade på glatt. På eftermiddagen kom våra vänner, Anna, Hugo och deras dotter Leia. En eftermiddag och kväll med mycket barnsnack men även vuxensnack över en god Pulled-Pork Burger och ett glas rött.

Något av det bästa som hänt de senaste dagarna var när jag och Sharon lade oss i hängmattan en natt och kollade på den stjärnklara himmelen. Jag såg tyvärr inget stjärnfall men det var så mysigt och det kändes att det vara länge sedan vi tog tid för varandra.

En sammanfattning av detta inlägg är att jag haft en fantastisk och spontan minisemester. Hellre en kort och riktig bra semester än en lång och halvbra!

Sommarens bästa dag

När solen äntligen tittade fram igen så åkte hela familjen till mina föräldrar i Vaxholm och tog en härlig båttur. Att få glida fram i vattnet och känna solen värma medan den friska havsvinden fläktade precis lagom. Helt perfekt!

Billie var väl sådär nöjd med att ha flytväst på sig men hon sov en liten stund så vi fick koppla av lite också. För er som undrar så hade jag också flytväst, nedanför mina ben, inte helt optimalt men ett val jag gjorde.

Tyvärr har Billie börjat ge ifrån sig extremt höga toner igen efter några riktigt bra veckor, men nu verkar det vara dags igen. Det ilar typ i tänderna på en när hon skriker. Kan vara allt från att hon inte vill göra något till att hon bara vill säga något, men med toner som en sopran kan drömma om.

Tack mamma & pappa för att ni tog med oss på denna båttur så att vi fick känna att det faktiskt har varit en sommar i år. Tack!