Lillebror

Detta är ju egentligen redan avslöjat för er som följer bloggen på Instagram, @enpappasvardag.

Jag lade upp bilden nedan vid årsskiftet men de flesta tittade nog inte tillräckligt noga för att se vad bilden egentligen visade.

Billie ska iallafall bli storasyster till en lillebror som beräknas födas den 16 juni. Vi är så otroligt lyckliga över detta!

Ville bara få ur mig detta och återkommer så klart om hur tiden varit hittills för Sharon och för mig.

Billie skräms

Oj, vad saker kan hända snabbt!

I tisdags eftermiddag ringde förskolan till mig och sade att Billie hade feber. Så det var bara att åka direkt och hämta henne. Väl framme så gick jag ut med henne till hallen för att sätta på henne skorna. Då föll hon till golvet och fick kramper.

Jag lade henne på deras skötbord och kände mig inte nervös alls (första gången var jag livrädd). En av förskollärarna tog fram hennes krampmedicin samtidigt som en annan tog tid på 3 minuter. Jag höll luftvägarna fria och gav sedan medicinen. Sedan ringde personalen ambulans och det tog väl cirka 10 min tills de var framme.

Krampen gick inte över så det gav ytterligare krampmedicin och sedan skulle vi åka iväg men väntande in en till ambulans för att få med en narkosskötare i vår ambulans. I ambulansen fick hon ännu mer krampmedicin men inget fungerade och jag fick tag på Sharon på sitt arbete som fick ta en taxi till sjukhuset.

Väl inne på Astrid Lindgrens Barnsjukhus fortsatte kramperna och de tog alla prover som går att ta inklusive ryggmärgsprov, efter att de sövt henne samt gett henne antibiotika. Efter cirka en timma med kramper avtog de och Billie fick efter ett tag lämna akutrummet med massor av läkare och sköterskor och fick en plats på barnintensiven istället.

Där blev hon kontaktbar efter ett tag och fick virusmedicin. Hon blev mer och mer sig själv men sjukt drogad och trött. Billie ansågs nu inte behöva bli övervakad och blev därför flyttad till ett slutet rum på infektionsavdelningen. Billie hade sedan hög feber hela natten (40 grader).

Ryggmärgsprovet visade inget så det var inte hjärnhinneinflammation. Övriga prover visade på en lätt infektion men ingen allvarlig. Igår gjorde de även en EEG och den var helt normal så ingen epilepsi heller. De tror därför att det helt enkelt var en ovanligt lång feberkramp orsakad av en liten infektion ev. en öroninflammation som kan vara på G.

Vi kom hem igår eftermiddag och imorse blev Billie feberfri. Hon är typ sig själv nu men har lite sämre balans bara (samma sak hände förra gången) men den blir bättre och bättre.

Jag undrar ibland varför man utsätter sig för att vara förälder? Det känns som att man faller ner för världens djupaste stup när man ser sin dotter ligga där och är medvetslös och ingen vet riktigt varför.

Det finns så mycket kärlek till henne och jag fattar inte hur föräldrar som förlorat sina barn klarar sig. Jag vet inte om jag skulle göra det.

Vill avsluta med att ta inget för givet, livet kan vända snabbt och ta vara på varje liten stund med familj och vänner!

Bloggen får en nystart

Det är ett nytt år och bloggen har varit inaktiv i cirka två och en halv månad. Tänker inte be om ursäkt som jag gjort tidigare utan kan bara säga att livet varit fullspäckat den senaste tiden och efter det har jag varit otroligt trött. Har helt enkelt prioriterat och familjen har gått före bloggen.

Anledningen till varför det varit mycket är att jag under hösten studerade till projektledare samtidigt som jag arbetade 80% på IKEA. Det fungerade bra men all min tid utöver arbete och lite, lite familjetid gick till att plugga. Detta resulterade i en otrolig trött start på året men känner att jag är tillbaka igen.

Har mycket att ta igen på bloggfronten och jag ska göra det så gott jag kan men kan iallafall lova ett riktigt intressant år på bloggen.

Vad har egentligen hänt sedan mitt senaste inlägg?

Jo, jag har gjort en massa tester av olika saker men ännu inte publicerat något av det så det kommer en testvecka framöver (om typ en vecka) då jag publicerar minst ett test varje dag. Håll utkik!

Jag har slutfört min Projektledningsutbildning på Berghs School Of Communication och jag är sjukt stolt över mig själv och hur jag lyckades. Nu är frågan hur jag ska använda den och fortsätta utvecklas. Kanske kan IKEA hjälpa mig med detta, vi får väl se?

Julen tillbringades hemma hos mina svärföräldrar i Sandared och vi blev som vanligt väl omhändertagna och kunde lata oss och äta gott hela tiden. Ni vet så där när man går runt med för hög magsyra men ändå är sugen på att äta mer, för det är ju så gott.

Både innan och efter jul har det jobbats mycket. Jag och Sharon arbetar alltid så att det är någon som kan hämta på förskolan vid senast kl 16:30 medan den andra av oss antagligen arbetar kväll. Det resulterar i att vi endast ses en kortis, sent på kvällen någon gång mellan 21-22. Då äter vi middag och sedan är det dags att sova. Inte speciellt romantiskt men det fungerar just nu…

Billie växer på och utvecklingskurvan (enligt oss) är rakt uppåt. Hon snackar mer och mer och härmar allt man säger. Hon förstår definitivt allt vi säger, så det gäller att vakta tungan.

Hon älskar sin förskola och det gör vi också. Lärarna är fantastiska och Billie springer in varje morgon (kan knappt minnas någon gång hon varit ledsen efter inskolningen var klar) och kramar om en lärare eller för att leka med något kul. Det går knappt att säga hej då, hon är inte intresserad av det.

Nu när snön kom såg vi fram emot att dra henne i pulka men tydligen inte Billie. Hon blir skitart när det kommer till pulkaåkning så har typ lagt ner det på ett bra tag. Hon blir arg och skriker förresten för det mesta just nu och blir det inte som hon vill så är det en fight med skrik som spräcker kristaller. Vi kan väl säga att hennes tålamod inte är så bra.

Billie har dock många stunder av värme, charm och är så rolig och mysig. Tur att dessa stunder finns och många gånger per dag så att man kan stå ut med den arga och otåliga Billie också.