En trotsig midsommar

Idag är det midsommar men jag tänker inte snacka mer om det. Jag behöver istället ventilera vad som hände igår.

Jag hämtade Billie på förskolan vid två-tiden och hon var inte speciellt nöjd med att jag kom. Hon var absolut inte redo att gå hem. Så att byta blöja och sätta på henne byxor och skor tog all min kraft och även hennes. Hon bara slängde sig på golvet och skrek och grät och gjorde det typ omöjligt att lyckas med det jag ville.

Väl inne i bilen cirka 15 minuter senare åkte vi för att hämta ett paket på posten som hon fått av en kompis för att hon blivit storasyster (Tack Oscar Blennow!). Detta skulle bli något kul men istället blev hon galen över paketet och satt och skrek med det i sina händer under färden som gick vidare till Vällingby Centrum för att handla lite smått.

Det blev en kamp att få henne ur bilen och en ansträngning så inte folk trodde jag misshandlade min dotter medan jag lyfte ur henne. Väl ute lade hon sig rakt på parkeringen och skrek…

Fanns inget mer att göra, så lyfte upp henne och bar henne som en bebis, fast sjukt mycket tyngre och mycket, mycket starkare. Hela parkeringen undrade typ vad som hände.

Väl inne i teknikbutiken skulle vi köpa lite lampor men framförallt hörlurar till Billie så hon kan sitta mer ostört hemma när hon har sin iPad. När hon såg hörlurarna blev hon glad men sekunden senare var hon tillbaka i trotsen och bara skrek och grät, nu dessutom med en hård förpackning att slänga runt och slå med.

Jag försökte tänka ut vad som kunde bryta denna situation och svaret blev bullar (var dessutom sugen på något sött och kaffe). Vi gick (eller jag bar Billie) till matbutiken och Billie blev mycket glad över att se bullarna… men inte att vi inte skulle äta dem direkt.

De som handlade och arbetade i butiken tittade på henne som om hon var ett monster och på mig som att de ville ge en kram och en klapp på axeln.

Fick snabbt stoppa in henne i bilen igen och där fick jag uppleva toner som aldrig hörts förut (och Billie har visat upp sig många andra gånger).

Väl hemma sa jag till min fru, Sharon att jag aldrig ska åka och handla med Billie igen!

Jag förstår att det är jobbigt för Billie att bli storasyster och dela med sig av uppmärksamheten men ska jag vara helt ärlig så får hon nog mer uppmärksamhet nu än tidigare. Vi glömmer ju nästan bort lillebror nu, då Billie gör sig hörd hela tiden.

Vi fick iallafall lite bra tid ihop när vi smyckade hela trottoaren med ”fina” kritmålningar. Man får vara nöjd med det lilla, som pussen innan hon ska sova!

Innan läggdags läste jag igenom ”10 trotstips du inte vill vara utan” ur Vi Föräldrar, nr.6 juni 2015, som vi fick gratis efter förlossningen och jag har nog mycket att lära och ska kolla om mitt tankesätt kan ändra Billies.

Har inga direkta reflektioner just nu mer än att det var en j*****t jobbig tur och hoppas att midsommarafton blir mycket bättre.

Glad Midsommar!

En kommentar på “En trotsig midsommar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.