Billie skräms

Oj, vad saker kan hända snabbt!

I tisdags eftermiddag ringde förskolan till mig och sade att Billie hade feber. Så det var bara att åka direkt och hämta henne. Väl framme så gick jag ut med henne till hallen för att sätta på henne skorna. Då föll hon till golvet och fick kramper.

Jag lade henne på deras skötbord och kände mig inte nervös alls (första gången var jag livrädd). En av förskollärarna tog fram hennes krampmedicin samtidigt som en annan tog tid på 3 minuter. Jag höll luftvägarna fria och gav sedan medicinen. Sedan ringde personalen ambulans och det tog väl cirka 10 min tills de var framme.

Krampen gick inte över så det gav ytterligare krampmedicin och sedan skulle vi åka iväg men väntande in en till ambulans för att få med en narkosskötare i vår ambulans. I ambulansen fick hon ännu mer krampmedicin men inget fungerade och jag fick tag på Sharon på sitt arbete som fick ta en taxi till sjukhuset.

Väl inne på Astrid Lindgrens Barnsjukhus fortsatte kramperna och de tog alla prover som går att ta inklusive ryggmärgsprov, efter att de sövt henne samt gett henne antibiotika. Efter cirka en timma med kramper avtog de och Billie fick efter ett tag lämna akutrummet med massor av läkare och sköterskor och fick en plats på barnintensiven istället.

Där blev hon kontaktbar efter ett tag och fick virusmedicin. Hon blev mer och mer sig själv men sjukt drogad och trött. Billie ansågs nu inte behöva bli övervakad och blev därför flyttad till ett slutet rum på infektionsavdelningen. Billie hade sedan hög feber hela natten (40 grader).

Ryggmärgsprovet visade inget så det var inte hjärnhinneinflammation. Övriga prover visade på en lätt infektion men ingen allvarlig. Igår gjorde de även en EEG och den var helt normal så ingen epilepsi heller. De tror därför att det helt enkelt var en ovanligt lång feberkramp orsakad av en liten infektion ev. en öroninflammation som kan vara på G.

Vi kom hem igår eftermiddag och imorse blev Billie feberfri. Hon är typ sig själv nu men har lite sämre balans bara (samma sak hände förra gången) men den blir bättre och bättre.

Jag undrar ibland varför man utsätter sig för att vara förälder? Det känns som att man faller ner för världens djupaste stup när man ser sin dotter ligga där och är medvetslös och ingen vet riktigt varför.

Det finns så mycket kärlek till henne och jag fattar inte hur föräldrar som förlorat sina barn klarar sig. Jag vet inte om jag skulle göra det.

Vill avsluta med att ta inget för givet, livet kan vända snabbt och ta vara på varje liten stund med familj och vänner!

Feberkramper

Ni som följer bloggen på Instagram, @enpappasvardag eller på Facebook har redan sett att vi tillbringade gårdagens eftermiddag och kväll på akuten på Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Allt började under gårdagen, jag och Billie hade haft en jättebra dag med först ett morgonbesök i lekparken, lite förmiddagssömn och en god lunch som hon åt helt själv. Efter det tog vi en promenad till Coop Forum för att handla lite basvaror och sedan var det dags för mellanmål. Billie började bli väldigt trött under mellanmålet vilket inte alls kändes konstigt då klockan var 15:30, Billies vanliga sovtid för eftermiddagssömn. Dessutom var det extra varmt ute så även jag var sjukt trött.

Så hon fick sova direkt efter mellanmålet i vagnen på gården och vaknade efter cirka 1 timme. Jag låg bredvid i vår loungemöbel och fixade med datorn. När hon vaknade fick hon ligga kvar i vagnen ett par minuter för att vakna helt och hållet (annars brukar hon bli ledsen om man plockar upp henne direkt). Jag fortsatte fixa med datorn under tiden och reagerade efter ett tag att något lät konstigt. Lyfte huvudet och såg att Billie låg och sprattlade, tog en närmare titt och såg då att allt inte stod rätt till.

Hela hennes kropp krampade, andningen lät konstig och ögon hade fallit bakåt. Jag tog loss henne direkt och lyfte upp henne. Försökte få kontakt med henne men utan någon som helst respons, hon var medvetslös.

Visste inte vad jag skulle göra så jag sprang runt med henne i famnen samtidigt som jag försökte få kontakt med henne, sprang till grannen för att försöka få hjälp av dem men ingen var hemma. Sprang tillbaka och hittade min telefon och ringde 112 som kallade på ambulans.

Ambulansen var på plats efter cirka 3 minuter och jag mötte de utanför huset. Billie slutade krampa precis när ambulanspersonalen kom fram och jag lämnade över henne direkt.

Billie började komma tillbaka till medvetande men var helt borta. De tog snabbt hennes temperatur och blodsocker vilket visade att hon hade 39,3 grader samt förhöjt blodsocker. Allting tydde på att hon precis haft feberkramp.

Jag bröt ihop så fort de tog hand om henne och såg framför mig tillbaka till när hon föddes och de sprang iväg med henne. Efter att ha gråtit i någon minut och andats ut kunde jag samla mig och packade snabbt med mig saker som Billie behövde på sjukhuset.

Vi åkte sedan med ambulansen till Astrid Lindgrens Barnsjukhus och fick komma till ett rum direkt. Medan vi åkte i ambulansen sov Billie som var helt tagen och jag kunde under tiden ringa till Sharon på jobbet och be henne komma till sjukhuset hon också. Kände att både jag och Billie behövde hennes stöd.

På sjukhuset tog de blodprover, lyssnade på hjärta och lungor samt kollade öron, hals och pupiller. Allt var som det skulle och läkaren kunde konstatera att det var vanliga feberkramper Billie hade fått. Billie piggnade på sig under kvällen och började istället utforska undersökningsrummet mellan bokläsning och mys i famnen.

Ett av tjugo barn får feberkramper vid hög feber och av dessa får en tredjedel det igen. Låt oss hoppas att Billie slipper det. För att det inte ska bli lika tufft för Billie om det skulle hända igen fick vi med oss en kramplösande medicin som jag helst slipper att använda såklart.

Vi tog sedan en taxi hem vid 21:30 och Billie fick sova för kvällen. Vi var alla helt slut och jag bröt ihop titt som tätt när jag började tänka på det som hänt. Jag älskar Billie så himla mycket och det får absolut inte hände henne något allvarligt. När kramperna började kände jag den hemska känslan ”Är det slut nu?”.

Nu vet jag att feberkramper i regel inte är farligt för barnet och att de inte går att förebygga eller behandla en feberkramp. Billie har fortfarande haft feber idag och vi behandlar det med alvedon.

Om du vill läsa mer om just feberkramp kan du göra det på 1177.se. Jag önskar att jag hade gjort det innan. Det hade fortfarande varit sjukt obehagligt men jag hade nog kunnat vara mer rationell om jag hade suttit på informationen.