Lillebror är snart här

Den 19 oktober visade teststickan ett blått plustecken efter två tidigare försök. Så det var definitivt planerat men ingen av oss blev euforisk som när Sharon var gravid med tvillingarna eller Billie men självklart var vi ändå jätteglada. Det går nog inte att jämföra känslan av det första plustecknet mot de resterande. Billie kände nog dock på sig vad som väntade och började storgråta.

Har inte skrivit något om graviditeten vilket jag trodde att jag skulle gjort och det är inget medvetet val. Denna graviditet har helt enkelt inte uppmärksammats så mycket av mig denna gång, har haft så mycket annat att tänka på. Det har även varit lite så för Sharon men det är lite svårt för henne att glömma bort den helt och hållet, men hon har sa några gånger i början att hon glömde det helt.

Hur har då graviditeten varit för Sharon?

Ja, till en början gick allt super och hon som sagt märkte knappt att hon var gravid. Sedan började illamåendet och det tillsammans med hennes nuvarande arbete var inte en jättekul upplevelse. Hon var tvungen att äta hela tiden för att inte må illa (och det kunde hon inte göra på arbetstid) och ingen på arbetet visste heller om att Sharon var gravid. Dessutom höll illamåendet i sig ända till vecka 20.

Det märktes tydligt att det var tungt för Sharon fram till vecka 20. Hon var helt slut när hon kom hem från arbetet och ganska ofta så skulle hon dessutom hämta Billie på förskolan. Det blir helt enkelt inte riktigt lika speciellt och mysigt att vara gravid andra gången som första gången när man har en tvååring att ta hand om.

Om vi struntar i att gräva in oss i detaljer denna gång så har väl graviditeten flutit på helt okej.

Nu börjar det verkligen närma sig nedkomst med allt som hör till för kvinnan i slutet av en graviditet som extra mycket vätska i kroppen och en trött och tung kropp. Sharon har två dagar kvar på arbetet och jag tror att lillebror kommer komma tidigare än beräknat (16 juni) men hoppas ändå att hon får vila lite innan det är dags.

Jag har även denna gång tagit tag i de mer praktiska sakerna som ny vagn och säng. Det som snurrar mest i mitt och Sharons huvud just nu är dock vad lillebror ska heta. Med Billie kändes det så rätt direkt och vi hade inga alternativ men med lillebror känns inget namn helt rätt.

Hetast på vår lista just nu:

  • Tom
  • Sixten
  • Alvin
  • Harry

Vi får nog denna gång helt enkelt prova oss fram med namn när lillebror kommit till världen.

Att välja namn

Att välja namn på sitt framtida barn är oftast ganska svårt men det finns massor av hjälpmedel nu för tiden och en bra början kan ju vara att bara bläddra igenom alla tusentals namn som finns på olika webbsidor och appar. En annan okonventionell metod är att ta en promenad förbi en kyrkogård och bli inspirerad av alla namn.
Det finns ju även namnböcker men det känns som en onödig kostnad när det finns så mycket digitalt och oftast kostnadsfritt numera.

Det underlättar såklart om man redan vet vilket kön det är på barnet, men detta kanske inte ska vara anledningen till varför man tar reda på barnets kön.

Nedan följer några tips på webbsidor.

Nedan följer några tips på appar i iTunes Store.

Vid Sharons första graviditet hade både jag och Sharon ganska spridda tankar kring namnet. Jag var helt insnöad på namnet Charlie men bara om det var en tjej och Sharon tänkte väldigt mycket på Elle. Några killnamn hade jag egentligen inte som favorit men Sharon gillade Elis. Namnet Charlie kände jag fick följa med våra tvillingar som tyvärr inte klarade sig.

När Sharon var gravid med Billie tänkte vi inte speciellt mycket på namn förrän efter vecka 20 då vi visste att det var en tjej. Vi vågade helt enkelt inte tänka för mycket på namn för att inte bli besvikna om det inte skulle gå vägen denna gång också. Sharon var fortfarande ganska förtjust i namnet Elle men jag hade aldrig riktigt gillat det. Förknippade det liksom med tidningen och såg en sminkad fjortistjej från Östermalm framför mig.

En dag så trillade plötsligt namnet, Billie ner i mitt huvud. Vet inte hur men det fanns bara där och jag var helt fast. Jag berättade om mitt namnförslag till Sharon och förväntade mig ett nej men Sharon gillade det också och kunde absolut tänka sig det.

Det var ingen idé att försöka leta vidare efter fler namn när vi hade hittat ett som båda gillade. Vi visste ju dock inte om det skulle passa vår bebis när hon kom ut men isåfall skulle vi leta vidare först då.

När Billie föddes så tog det bara någon dag innan vi började kalla henne för nuvarande namn, men det var mest för att testa hur det kändes. Jag måste medge att jag ganska många gånger sa Billy i början innan hjärnan vant sig att säga ett i istället.

Detta problem är ju något vi möter vardagligen numera. De flesta som träffar Billie uttalar namnet med y och tror dessutom att det är en kille. Det är smällar man får ta när man väljer ett könlöst namn och det är inte hela världen om folk tror hon är en kille. Jag hoppas dock inte att Billie kommer stöta på allt för många under sitt liv som inte fattar hur man ska uttala hennes namn.