Glöm inte bort din partner

Det är jättekul att bli förälder men det är otroligt lätt att bara fokusera på barnet och inte sin partner. Man tar hen liksom bara för givet, vilket är hemskt, man borde uppskatta varandra mer varje dag. Så idag överraskade jag Sharon just för att visa vilken underbar fru hon är.

Jag och Billie gjorde frukost till Sharon och under ett vykort med några väl valda ord låg en present. Ett halsband som jag vunnit via Instagram, skapat av Regina Gräns, @reginagrans, www.reginagrans.se. Tack Regina, hon blev väldigt glad!

Hade även fixat så Billies farmor och farfar kom och var barnvakt medan vi åkte in till Kungsholmen för att käka en god champagnebrunch på Kitchen&Table (kan rekommenderas, god mat mat och live-band) och sedan gå på Kom igen Charlie! på Oscarsteatern. Blev en skön halvdag med lite extra livskvalitét. Kändes otroligt lyxigt och lite läskigt att vara barnfri.

Självklart kan man ju inte hålla på att bjuda på brunch och föreställning varje dag, utan det är ju de små och enkla sakerna i vardagen som gör det.  Säga några extra snälla och genomtänkta ord, skriva en hemlig lapp, ge en överraskande puss, ta ett glas vin ihop framför en bra serie m.m.

Nu menar jag inte att jag gör sånt hela tiden utan detta är lika mycket en påminnelse till mig själv som till er.

Vårda ert förhållande så familjen håller genom både vått och torrt! (präktigt värre)

Och sen då?

Dagarna efter vi fått graviditetsbeskedet kändes overkliga. Vad skulle vi göra nu, bara att vänta på att magen skulle börja växa? Vi hade iallafall kontaktat mödravården, Mama Mia på Karlavägen i Stockholm för att få träffa en barnmorska och bli inskrivna men det skulle ändå dröja ca 6 veckor innan vi skulle dit. Vi blev dock inbokade på en introduktionsträff för föräldrar som väntar sitt första barn.

Introduktionsträffen bestod av en ganska stel cirkel av blivande och tystlåtna föräldrar och en barnmorska som berättade om graviditetsbesvär, vad kvinnan bör undvika att äta och sedan allmänna frågor från oss föräldrar.
Träffen gav väl inte jättemycket mer än vad appar, böcker och vänner kan delge en för information men det var skönt att bara hitta på nåt för att förstå åt vilket håll vår familj var på väg. Efter träffen gick vi och firade lite på Miss Voon och genast började tankarna dyka upp om vad Sharon inte skulle äta från menyn. Inte helt enkelt att komma ihåg alla restriktioner men besök Livsmedelsverkets webbsida för alla råd.

Två veckor senare var det dags för ett inskrivningssamtal hos vår tilldelade barnmorska. Inget speciellt hände egentligen men hon frågade oss om vår medicinska bakgrund och tog lite mer detaljerad information om Sharon. Vi fick även ställa lite frågor som dykt upp. Barnmorskan var kanske inte den mest intressanta. Lite för mesig och alla till lags för vår smak. Hade varit skönare med än barnmorska som var lite mer rak på sak och tydlig.

Något som är bra att veta är att du kan absolut byta barnmorska om du inte är nöjd. Det är ju viktigt att ni känner ett stort förtroende för hen då det gäller ca 9 månaders kommunikation som ska vägleda och lugna er under tiden.

Några veckor senare fick Sharon lämna blodprov för att kolla järnvärden m.m. samt prover för det kommande KUB- och NUPP- testet vi bestämt oss att göra i vecka 12.

Dagarna kändes otroligt långa och Sharon blev tröttare och tröttare. Det märktes tydligt att hormonerna spökade i hennes kropp och förberedde sig på något stort.

Än så länge hade vi lyckats hålla nyheten hemlig för i stort sett alla men påsken kom och vi skulle hälsa på våra föräldrar. Vi kände att det var lite tidigt att berätta om nyheten men kunde inte hålla oss.

Vi träffade mina föräldrar över en lunch på Piren på Kungsholmen och gav dem ett påskägg. I ägget låg goda praliner men viktigast av allt så låg en lapp. På lappen stod det 2 april, 27 augusti, 26 november?.
Pappa förstod direkt vad lappen ville visa. Första datumet var min systers tredje barn, det andra datumet var min brors andra väntade barn och det tredje var vårt. De skulle få tre nya barnbarn under samma år. Mamma fattade inte direkt men efter någon hint från pappa ramlade poletten ner.
De blev självklart jätteglada men hade nog väntat och hoppats på detta ett tag.

Till Sharons föräldrar gjorde vi ett liknande påskägg men med en lapp som det stod 1923, 1953, 1983, 2013?. Trettio år mellan alla årtal som visade födseln av Sharons farfar, Sharons pappa, Sharon själv och vårt väntade barn. Reaktionen var lika glad denna gång och kanske fanns en ännu större nyfikenhet då det skulle få sitt första barnbarn.

Något vi var väldigt noga med vid berättandet av nyheten var just att vi sa att det var väldigt tidigt, men att vi inte kunde hålla oss ändå. Det var ju ändå bara några veckor kvar innan dem skulle få se bilder på vår lilla skapelse från första ultraljudet.