Veckorna går…

Över jul och nyår åkte vi till New York för tredje gången tillsammans. Jag gav Sharon resan i 30-årspresent i september då jag hoppades och tänkte att det kunde vara en bra avkoppling för oss om Sharon blev gravid inom några månader. Jag hade tur och vi fick ju det positiva beskedet bara någon vecka senare och resan hamnade perfekt i mitten av graviditeten.

New York är verkligen vårt favoritresmål och denna resa blev också helt fantastisk. Vi åt gott, shoppade lite och självklart såg vi på musikaler och shower. Vi inhandlade även vår barnvagn då dessa är mycket billigare i USA. Det blev en Bugaboo Buffalo med lite tillbehör samt en väska att förvara den i till flygresan hem. Att köpa vagn i New York är mycket billigare än i Sverige eller via webshopping. Vi mailade till barnbutiken, Giggle som ligger lite överallt på Manhattan och beställde samt betalade vagnen så att vi var säkra på att den fanns när vi kom dit. Det var superenkelt och smidigt att beställa och hämta vagnen men även lite kul att gå runt med en barnvagn på avenyerna. Så om ni har vägarna förbi New York under er graviditet, passa på!

En annan sak ni bara måste göra om ni befinner er i New York är att gå på föreställningen Sleep No More. Vill inte berätta något om upplevelsen utan det måste upplevas helt enkelt. Mer information hittar du på, sleepnomorenyc.com.

Att ta en lite längre resa innan ni får barn är något jag absolut kan rekommendera. För det kan nog dröja några år innan de flesta vågar sig iväg på en sådan igen och det knappast är ni själva som kommer vara i fokus på era framtida resor utan era barn. Åk dock inte för sent i graviditeten då det kan ställa till problem med flygbolagen som vill ha intyg m.m. och det kan ju vara lite jobbigare att vara utomlands om något skulle hända med graviditeten.

En dryg vecka efter hemkomsten från New York var det dags att börja träffa vår barnmorska, Karin mer kontinuerligt. I början träffade vi henne ca 1 gång per månad men ju närmare vi kom förlossningen så sågs vi ungefär varannan vecka. På våra träffar fick vi svar på våra frågor som ständigt dök upp. Ska det sticka i underlivet och kännas som om nåt ska trilla ut? Ska det göra ont i ryggen? Är det ok att bada? Alltid fanns det ett lugnande svar från Karin som inte hade svårt att svara på några frågor under Sharons graviditet. Utöver att lugna och informera oss så undersökte hon alltid Sharons mage, mätte den, lyssnade på fostrets hjärtljud, tog blodtryck på Sharon och ibland blod- och urinprover för att kolla över järnvärdet och om det fanns något protein i urinen vilket kunde betyda början på havandeskapsförgiftning.

Jag hade absolut inte behövt vara med på träffarna då det mesta kretsade kring den blivande mamman och magen men jag ville också känna mig delaktig i denna graviditet, och jag ångrar det inte en sekund.

Ett beslut vi hade framför oss var att välja var vi önskade att ha förlossningen. Självklart ville vi vara på ett sjukhus i Stockholmsområdet men det fanns rätt många att välja mellan. Ganska fort fick vi nys om att ett nytt BB skulle öppna under mars månad, det hette BB Sophia. Det ligger vid Sophiahemmet vid Valhallavägen i Stockholm. Det skrevs rätt mycket om denna förlossningsklinik innan de hann öppna och kritiken var rätt stor. Vi besökte ett av deras informationsmöten och var mer än nöjda med allt som berättades. Därför valde vi BB Sophia och behövde nu bara hoppas på att det skulle finnas plats den dagen vi skulle komma dit.

Under de kommande veckorna men även de som redan passerat blev min uppgift mycket att tackla Sharons känslor och orosmoment. Som ni alla säkert vet finns det något som heter Google och där kan du hitta i stort sett all information du kan tänka dig. Om du till exempel söker på, ”ont i ryggen gravid” så kommer det komma enormt mycket trådar från olika forum om missfall, skrivna av föräldrar som upplevt detta. Trots att den vanligaste anledningen till ryggont är att fostret växer och då kan även ryggen börja värka. Så min rekommendation är att inte besöka en massa forum. Självklart står det säkert bra saker också men det finns absolut mer negativa upplevelser än positiva på dessa forum. Besök istället Vårdguiden, www.1177.se som kan ge dig alla svar du behöver. Kan också starkt rekommendera Babygruppens app, Gravidkalender som kan laddas ner på AppStore eller Google Play.

Självklart har jag fått stötta och tackla Sharon mer än i Google-frågan. Så fort hon har blivit orolig över något har jag alltid försökt lugna henne och be henne skriva ner frågan så vi istället kunde fråga vår barnmorska.

För många som blir gravida så väntar svullna händer, fötter och ben. Då kan du som partner hjälpa till med att massera bort vattnet medan ni tittar på er favoritserie på TV. Jag tror att det heter lymfmassage och fick det förklarat för mig att jag med lätta tag skulle dra mina händer mot kroppens centrum vid de ställen som var svullna. Sharon tyckte det fungerade bra och kändes skönt efteråt, vilket var min mening också.

Tänkte även ta upp den typiska grabb-frågan, sex under graviditeten. Jag fick själv frågan från flera av mina vänner under graviditeten. Ja, sex under graviditeten går jättebra men det beror ju helt och hållet på hur din partner mår, och det kan ju skifta rätt mycket under tiden. Vissa påstår att de får mer sexualdrift på grund av alla hormoner som spökar medan vissa inte alls är sugna. Det hela är ju väldigt enkelt. Om ni båda är sugna och känner för det, så ha sex.

Jag kan ju ta vårt sexliv lite kortfattat som exempel. I början var Sharon ganska illamående, trött och orolig. Det resulterade självklart i att det inte blev nåt sex. Jag själv skulle inte vilja ha sex om jag mådde likadant. Senare i graviditeten mådde hon bättre, var mindre orolig men var självklart ganska trött. När Sharon då ibland var utvilad så kunde det bli riktigt mysigt. Glöm dock inte att det finns så mycket mer än sex som kan tillgodogöra bådas behov.

För mig som partner så hände det inte så mycket mellan veckorna 18 till 35. Självklart växer magen, saker ska inhandlas och kurser ska genomföras men i övrigt är veckorna ganska lika. Din partner komma börja prata om att hon känner hur det rör sig i magen, hur sparkarna känns men det kommer dröja ett tag innan du kan känna dem och framförallt se dem. Men den väntan är värd allt!

Att göra barn igen…

Bara två veckor efter aborten åkte vi med hela min familj till Kolmården, detta var en födelsedagspresent till min mamma som nu skulle lösas in. Detta gav oss extra tillfälle att koppla av och tänka på annat. Min syster hade precis fått sitt tredje barn och min svägerska var höggravid med sin andra. Kommer mycket väl ihåg att jag var väldigt glad för deras skull men att det långt bak ändå fanns någon slags avundsjuka. Vi skulle ju också fått barn det året. Men vår sorg lade sig ganska snabbt, troligen på grund av att vi försökte prata om det så öppet som möjligt med våra vänner.

Läkarna på Huddinge sade att man skulle vänta med att försöka igen tills man hade haft två menscykler efter avslaget. För er som inte vet vad avslag är så är det en sårvätska från sårytan där moderkakan suttit. Första dagarna blöder det förhållandevis rikligt och består av blodig vätska, därefter blir avslaget allt mer brunaktigt för att till slut bli helt ljust. Hur länge man blöder är väldigt individuellt.

Vi orkade inte vänta två cykler och började försöka redan efter första. Denna gång ville vi vara mer säkra på när ägglossningen skulle ske och köpte en fertilitetsmonitor.

Första försöket gick precis som vi trodde, inte speciellt bra. Läkaren hade ju sagt att vi skulle vänta två menscykler men vi ville ändå prova. Försök nummer två var svårt att hinna med även fast vi försökte vid alla tillfällen som gavs. Kan rekommendera att inte ha övernattande besök en längre period eller att åka på semester till svärföräldrarna kring ägglossning, det blir ju lite mer krångligt då.

Vi kämpade ändå på med fortplantningen väldigt bra och det kändes som att detta försök ändå skulle kunna lyckas. Min magkänsla kändes bra men jag hade fel. Mensen kom denna gång också.

Försök nummer tre närmade sig och fertilitetsmonitorn betedde sig konstigt. Det verkade som Sharon denna månad inte hade någon ägglossning. En vän berättade att det kan hända för kvinnor ibland, speciellt om man känner sig stressad och det vore ju inte så konstigt efter vad hon gått igenom. Det kändes irriterande, varför nu när vi så gärna ville få barn. Vi försökte ändå, då rutinen fanns där sedan tidigare månader. Mensen kom inte och det var som ett ytterligare bevis på att Sharons kropp sa ifrån.

Trots att vi inte visste när nästa ägglossning skulle ske började vi på försök nummer fyra. I mitten av september gjorde vi av en okänd anledning ändå ett graviditetstest för att vara helt på den säkra sidan. Sharon satt på toaletten och kissade på stickan och gav mig testet för att jag skulle ta det och vänta 3 minuter på resultatet. Jag hann inte lägga ifrån mig stickan innan det kom upp ett tydligt, starkt och blått plustecken. Sharon var äntligen gravid igen!

Det som vi hade tolkat som ett ägglossningsuppehåll var istället en oregelbunden ägglossning som fertilitetsmonitorn hade svårt att mäta och att mensen uteblev efter försök nummer tre berodde på att Sharon redan var gravid. Vi tyckte dock att monitorn var väldigt bra trots att den inte fungerade för oss den månaden Sharon blev gravid.

Att göra barn

Jag och Sharon hade länge pratat om att skaffa familj men vi bestämde oss för att gifta oss först och sedan låta familjen börja växa. Vi kände att vi ville ha ett riktigt egocentriskt bröllop där allt bara kretsade kring oss och inte några barn. Den 9 juni 2012 gifte vi oss på Skeppsholmen i Stockholm och hade den bästa dagen man kan tänka sig. Hela sommaren efter bröllopet blev en väldigt lång smekmånad och ägnades åt resor till Filippinerna, Borås, Göteborg, Gotland, Hedemora, New York och Rättvik. Vi tillbringade i stort sett ingen tid hemma i vårt nya hus.

Sharon och jag hade pratat om att hon skulle sluta äta p-piller efter sommaren och så blev det också. September blev en hektiskt månad och många timmar tillbringades i sängen. Väntan var olidlig på om Sharons mens skulle komma eller inte. Den kom tyvärr. Tankarna började direkt skena om vi ens kunde få barn. Jag hade inte råkat göra någon gravid tidigare och Sharon hade inte heller blivit gravid någon gång. Som en lugnande röst till både mig och Sharon sa jag någott om ”Ja ja, då blir nästa månad lika rolig den också”. Vad jag inte visste då är att endast cirka 25% av alla kvinnor blir gravida på första försöket enligt en studie i USA.

Nästa ägglossning började närma sig och aktiviteten i sängen ökade. Väntan på om mensen skulle komma var ännu jobbigare denna gång. Tänkte att om det inte gick på första försöket så måste de ju gå på andra. Mensen kom denna månad också och det tog ännu hårdare denna gång.

Hur ska man veta om ens små spermier faktiskt fungerar? Började undersöka om jag borde kolla hur kvalitén var på dem. Efter lite googlande förstod jag att två månader till försök att få barn inte var mycket alls och lade ner undersökningstankarna.

Plötsligt blev min fru erbjuden ett nytt musikaljobb i Rock of Ages på China Teatern och ville göra en time-out i försök att bli med barn. Kanske inte helt passande och bekvämt att springa runt på scenen med en bebis i magen när man bara har korta shorts och BH på sig i vissa scener.

Väntan på att försöka igen blev inte jättelång. Jag övertalade henne att vi borde försöka ändå, trots det nya roliga arbetet. Om vi skulle vänta på den perfekta tidpunkten skulle vi få vänta i många år. Försöken började igen i december men inte lika aktivt som tidigare. Både lusten, kämparglöden och förväntan hade minskat sedan de två första försöken. Kändes inte som någon idé att hoppas för mycket och det gjorde jag rätt i för även denna gång kom mensen.

Januari kom och det kändes som vi aldrig skulle få barn. Tre försök hade gått och vemodet trängde på. Januari blev det fjärde försöket eller försöken. För du försöker ju inte bara en gång per månad, det är ju lika bra att ha så mycket aktivitet i sängen som man kan hinna med kring ägglossningstider. Dessutom kan ju en spermie överleva i flera dagar.

Att göra barn trodde jag skulle vara kul. Jag gillar sex och jag gillar barn så det var ju en perfekt kombo, men alla dessa försök gjorde sex till något otroligt tråkigt och prestationsfyllt. Det var bara att se förbi det tråkiga och hoppas på att det skulle bli ett barn.

Det var dags för mens igen men det kom ingen på det vanliga datumet. Inte för mycket att hoppas på, då den varit oregelbunden ganska ofta efter att Sharon slutat med p-piller i september. Sharon tog ett graviditetstest bara för att dubbelkolla men det fanns verkligen ingen förhoppning. Förhoppningen var till och med så låg att hon gav mig testet medan det skulle processera och sedan visa att hon inte var gravid denna gång heller. Jag tittade ner på stickan och tittade igen. Ropade och frågade om det skulle vara ett plus. Det var ett plus, vi lyckades, fjärde försöket lyckades. Båda två blev så glada att vi inte visste vad vi skulle göra. Vi kramades, stannade upp och tänkte, grät och skrattade. Ja, alla olika sorters känslor dök upp och det var en helt galen och härlig upplevelse.